Adoptionen av våra kattungar

Lördag 2008-01-12
Vi hade funderat en längre tid på att skaffa katt igen, det har nu gått ett antal år sedan Pus dog och vi har saknat sällskapet av en gosig liten katt. Vi hade kollat lite efter uppfödare av renrasiga brittisk korthår, men vi beslöt oss till slut för att adoptera en övergiven kattunge istället, delvis eftersom ingen av uppfödarna hörde av sig, men framförallt för att vi insett att det inte är så viktigt att katten är renrasig, de är ju lika gulliga ändå. Efter att ha kollat upp vilka kattraser som är vanliga här kom vi fram till att rasen amerikanskt korthår verkade vara den som passade oss bäst, både i hårlängd (kort), temperament och utseende. Den påminner en hel del om brittisk korthår, men är inte lika knubbig och rund i ansiktet.

För ett par veckor sedan började vi titta på PetFinder, som listar djur för adoption från en mängd organisationer i närheten av där man bor. Det fanns många söta bilder på kattungar, och vi skrev upp adress till de föreningar som hade kattungar här runtomkring.

Det var fortfarande jul och nyårsledighet när vi gick till första adoptionsstället, en kattförening skulle ha kattungar med sig till PetCo som ligger bara fem minuter hemifrån. När vi kom dit den tid det skulle ha börjat visade det sig att ingen var där, så vi fick snopet gå hem igen och fortsätta titta på de söta bilderna istället.

Några veckor senare gjorde vi ett nytt försök. Adoptionerna sker i ordning efter när man kommer till adoptionscentret så vi hade gjort en lista på alla som skulle ha adoptioner idag, och började beta av dem en efter en. Tyvärr var det inte många som hade kattungar, och av de som skulle ha kattungar var antingen alla redan tingade, eller så hade fosterfamiljen inte dykt upp med dem.

Ganska besvikna tog vi en sväng till det kommunala djurhärberget, där vi träffade den stora katten Monster som var enormt kelig. De hade inte heller några kattungar, men vi var kvar där en stund ändå och lekte med Monster som hela tiden strök sig mot våra ben och inte ville låta oss gå. Det var ett svårt beslut, men vi kom fram till att vi ville ha en kattunge, så vi lämnade Monster med de andra katterna på härbärget och åkte vidare till Woodland Hills.

Vi gick till ett par olika adoptionsplatser och hade nästan gett upp hoppet om att hitta någon kattunge när vi beslöt oss för att åka förbi en annan PetCo på vägen hem. När vi parkerat såg vi en skylt i fönstret som sa "Cat adoptions today - Kittens", och när vi kom in såg vi genast två små raringar som satt i knäet på deras fostermatte. Vi började prata med henne om dem och Björn fick hålla och klappa den ena medans jag fyllde i adoptionsansökan.

Det var en massa frågor om oss, huruvida vi haft katt förut, vad som hänt med den, om vår hyresvärd tillåter husdjur etc, och det kändes bra att veta att de har lite krav på de som adopterar av dem. Vi blev godkända och efter att ha betalat den avgift ($125 per katt) som täcker kostnaderna för vaccinationer, kastrering och för att ta hand om de övergivna katterna var de äntligen våra. Kattungarnas fostermamma var jättegullig och gav oss några av deras favoritleksaker, en snuttefilt och lite kattmat så de skulle känna igen sig när vi tog hem dem.

Motvilligt lämnade vi tillfälligt tillbaka dem för att kunna vandra runt i djuraffären och välja ut kattsand, mat, matskålar, ett klösträd och lite leksaker för att kunna skämma bort dem ordentligt. Det var inga lätta val direkt, det finns säkert 30 sorters kattsand, ett tjugotal olika klösträd etc så det tog oss säkert ett par timmar innan vi kom därifrån med en stor kundvagn fylld av prylar, och viktigast av allt, en transportbur med våra små sötnosar.

När vi kom hem ställde vi upp matskålar och leksaker i badrummet och öppnade dörren till transportburen så missarna kunde börja utforska sitt nya hem. Den svarta kattungen var först ut och började nosa på leksakerna vi fått med oss, den grå-vita kattungen var lite mer försiktig, och det tog en stund innan hon vågade sticka ut nosen ur buren. De var lite misstänksamma mot oss först, men när vi lekt lite med leksakerna vågade de sig på att nosa på oss och lät oss klappa dem.

Vi hade läst att det är viktigt att ha dem i ett litet rum först, så de hinner bekanta sig med allt nytt innan man släpper ut dem i hela lägenheten, så vi ställde en kartong för dörröppningen, men det hindrade dem inte från att försöka smita ut, så vi fick ta en större kartong som verkar funka bra.

Det var svårt att lämna de små sötnosarna, men när de somnade till vid tvåtiden passade vi också på att gå och lägga oss, det är ju en dag imorgon också, och vi ska kattsäkra lägenheten så de kan få komma ut ur badrummet om några dagar.