Catalina Island

Söndag 2008-06-01
Gick upp tidigt efter sedvanlig nattpackning och efter en snabb frukost bar det av ner till San Pedro söder om LA där vi tog färjan ut till Catalina Island. Vi hade en timme extra på oss för att inte riskera att missa färjan om det skulle vara trafik, men allt flöt på bra och vi var framme vid färjeterminalen redan klockan nio, när vi inte behövde vara där förrän kvart i tio. Tack vare att vi kom så tidigt hann vi också hämta upp våra biljetter till kvällens flygfisktur och morgondagens undervattenstur.

Färjan var en katamaran, vilket gjorde resan lite mindre guppig, men det gungade ändå så mycket att Anna-Carin var glad att hon tagit en sjösjuketablett. Vi var bland de första som gick ombord, så vi kunde välja platser helt fritt, och valde såklart platser högst upp och längst bak i båten där vi hade bra utsikt över havet. På den timmeslånga resan fick vi lite sällskap av några sjölejon och ett par grupper delfiner som hoppade i svallvågorna bakom båten.

Redan när vi närmade oss Avalon såg ön jättemysig ut, och bättre blev det när vi klev iland. Avalon ligger på sluttningen mot hamnen och är den enda staden på ön, där stad är en ganska generös beskrivning för en plats med ca 3000 invånare på ett ganska litet område. Vi traskade längs med stranden bort till vårt hotell och kände oss redan ganska avslappnade av den lugna stämningen i staden där det är tio års väntetid för att få ta över en bil och de flesta kör omkring i eldrivna golfbilar.

Vårt hotell ligger nästan längst bort i staden, vilket innebar att det tog ca 20 minuter att gå dit från färjan. Vi hade sån tur att vi kunde checka in direkt när vi kom fram, trots att klockan bara var lite efter tolv. Det rum som vi fått gratis (en gammal timesharepresentation så klart) hade bara en liten säng och ingen utsikt, men för endast 20 dollar per natt kunde vi uppgradera till ett rum med havsutsikt och två dubbelsängar, så det gjorde vi såklart. För att komma till vårt rum fick man gå ner längs med en smal stig mellan husen och nerför en trappa, eftersom alla hus här är byggda på sluttningen. Vårt rum är inte stort, men det har fyra fönster som vetter mot havet och det var ju praktiskt taget gratis, så det blir nog bra.

Efter att ha lämnat av väskorna på rummet och bytt om till shorts och pikétröja gick vi ner till stranden. Vi blev sugna på glass och såg ett par olika glassställen längs med vägen som vi funderade mellan när vi såg en skylt där det stod gelato på, och då blev ju valet lätt. Ingen glass är godare än italiensk gelato, och efter en liten provsmakning av några olika sorter tog Anna-Carin en bägare med pistachio och stracciatella, och Björn tog en med choklad och pistachio. Mums vad gott det var, dit kommer vi nog gå flera gånger under vår tredagarsvistelse här på ön.

Vi satte oss på en bänk i solen och njöt av vår gelato och tittade på båtarna nere i hamnen. Eftersom vi inte hade någonting inbokat förrän flygfisken ikväll bestämde vi oss för att ta en liten promenad runt staden. Det bar av uppåt längs de branta gatorna som litegrann påminner om San Francisco, men arkitekturen är helt annorlunda här och liknar mera husen i sydeuropa. Lustigt att en ö som bara ligger 25 miles från LA kan vara så totalt annorlunda i både stil och atmosfär. När vi kommit upp en bit fick vi väldigt fin utsikt över stan och ner mot havet, och om det inte skulle innebära en väldigt lång och krånglig pendling till jobbet skulle det nog vara mysigt att bo härute.

Väl nere vid stranden igen började vi titta efter något bra ställe att äta middag på, och valde ett fish-n-chips ställe på piren som legat där sen sextiotalet. Vi vågade oss t.om. på att testa varsin tallrik med inte bara panerad fisk, utan med räkor, calamari och scallops (som är någon form av mussla). Deras calamari var väl ingen höjdare direkt, och scallops hade väldigt konstig konsistens och är nog ingenting vi kommer att testa igen, men fisken och räkorna var goda och det var skönt väder att sitta ute på piren och äta.

Efter middagen tog vi en ny liten promenad, bort till Casino-byggnaden som ligger i bortre ändan av staden. Det är dock inget spelkasino, som man kanske skulle kunna tro, utan heter Casino eftersom det italienska ordet casino betyder samlingsplats. Sen var det dags att gå tillbaka till hotellet och byta om till varmare kläder inför flygfiskturen. Vi passade också på att ta en liten powernap på en halvtimme eller så eftersom det blev så lite sömn i natt. Med kamerorna i högsta hugg traskade vi ner till piren där vi fick vänta en stund på båten till flygfiskturen. När vi kom var det bara vi och tre-fyra andra som stod där, men när det var dags att gå ombord hade det kommit en massa fler människor och båten blev helt full. Tack vare att vi kom i så god tid fick vi bra sittplatser längst ut vid relingen i mitten av båten.

Båten hade två stora sökljus, ett på vardera sidan, som de använde för att belysa vattenytan så vi kunde se vad som händer. Ljusen var jättegamla, och användes som sökljus redan under andra världskriget. Båten tuffade iväg ganska nära stranden mot den kelpskog som växer runt ön där fiskarna gillar att gömma sig. Båtens kraffulla vibrationer skrämmer fisken, vilket får dem att hoppa upp ur vattnet och glida med sina förstorade fenor. Detta beteende har de utvecklat för att komma ifrån sjölejon, delfiner och andra rovdjur som vill äta upp dem. Det hindrade dock inte att de pelikaner som följde vår båt fick sig ett skrovmål på några av de fiskar som vi skrämde upp.

Vi fick se några fiskar som hoppade, men tyvärr bara småttingar, inte de stora berömda fiskarna med 40cm vingspann som kan glida flera hundra meter. Efter ca 20 minuter vände båten och vi satt nu på "fel" sida och kunde inte se fiskarna lika bra, men det var fortfarande bara små flygfiskar som visade sina flygfärdigheter. Kanske var det för tidigt på säsongen för att de riktigt häftiga fiskarna skulle komma fram, eller så hade vi bara otur.

När vi kom iland gick vi direkt till hotellet och slocknade nästan direkt båda två.