Shanghairesa med jobbet

Fredag 2010-01-15 till Lördag 2010-01-23
Redan när jag började på nya jobbet hade jag fått höra om den årliga resan till Shanghai, så det kändes såklart spännande att jag skulle få åka till fjärran land på arbetstid. Det är kallt i Shanghai i januari så det blev lite lurigt att hitta bra kläder som var tillräckligt business casual, min favoritfleecetröja med vasaloppstryck kändes inte riktigt som den passade men efter ett sedvanligt packa-hela-natten-ryck var jag klar lagom till chauffören kom och hämtade mig för att åka till flygplatsen.

Efter en lång flygresa med mellanlandning i Seoul var jag framme i Shanghai där vi fick lämna in en detaljerad hälsodeklaration med frågor som "har du kännt dig snuvig" och "om du känner dig sjuk när du kommer till hotellet, vänligen kontakta oss", vilket väl bara kan tolkas som att de tänkte sätta en i karantän på obestämd tid om man kryssat i några av de rutorna.

På vägen in till stan i en liten taxi som inte ens hade plats för våra väskor i bagageutrymmet fick vi ett första smakprov på den galna trafiken i Shanghai. Vägbanans filer verkar mer vara "guidelines" än nåt man ska hålla sig innanför, får det plats tre bilar i bredd så kör de så. Det tutas och bilar klämmer sig in i en ny fil så fort det finns en millimeter plats. Närmare stan blir trafiken bara värre, och man ser föroreningarna ligga som ett täcke över stan, burr, det där ska man andas in närmaste veckan. Det kändes skönt att ha överlevt taxiresan och komma fram till hotellet som liksom många andra byggnader i centrala Shanghai har modern design med glasfasad och rena linjer.

En av tjejerna på Shanghai kontoret var jättegullig och tillbringade hela söndagen med mig på en liten shopping/sightseeing runda runt staden. Det kändes väldigt trevligt att ha en kinestalande person med sig så här första dagen när allt var nytt. Efter flera taxiresor under dagen kändes det inte lika läskigt med det konstanta tutandet och bilar som tränger sig in i samma fil, men köra bil här själv skulle jag inte vilja göra, och när taxi bara kostar ett par dollar för att åka genom stan finns det ingen större anledning att hyra bil. Dessutom finns det tunnelbana som gör att man smidigt kan ta sig till många olika platser i staden.

Efter en hel dag med sightseeing och besök i små butiker var det skönt att koppla av med middag på “干锅居”(gan guo ju), en mindre turistig restaurang som Shanghaiborna själva gillar att gå till. Christina beställde in en hel radda olika (för mig exotiska) rätter, som en jättekryddig tofurätt, en stor skål med fisk i kryddig varm olja, ett sorts småkornigt sött ris, vanligt ris, någon sorts riskuddar fyllda med söt choklad och en rätt med wokade blandade grönsaker och frukt. Otroligt gott alltsammans, och vilken chock jag fick när notan kom in och visade sig vara billiga 98RMB, eller ca $15.

På måndagen var det dags att besöka Shanghaikontoret för första gången, nästan alla mina USA kollegor gick i samlad tropp från hotellet för att vara på kontoret vid halv nio och vara gott föredöme för kineserna. Kontoret ligger rätt nära hotellet, bara 5-10 minuters gångväg, men det hindrar såklart inte att man riskerar att bli påkörd av galna bilister som kör kors och tvärs och bakåt och framåt. När man korsar gatorna här gäller det att titta sig för flera gånger, en extra koll över axeln så ingen tänker svänga höger mot rödljus (vanligt!!), och sen samma sak igen när man kommit till mitten av gatan för att föräkra sig om att kusten fortfarande är klar. Cyklister och mopedister är definitivt inte bättre än bilförarna så tillochmed på gångbanan gäller det att inte dagdrömma alltför mycket utan hålla öron och ögon öppna.

Resten av veckan tillbringade jag dagarna på kontoret och kvällarna roade vi oss med middagar på olika restauranger. När man äter på restaurang är det oftast "family style", dvs man har sin egen liten skål/tallrik som man äter från och fyller med ris och mat från alla grytor som dukas upp på den roterande glasskivan mitt på bordet.

Det blev även ett par besök på den lokala marknaden där det gäller att pruta ner priserna rejält, känns litegrann som en sport där målet är att både köpare och säljare ska känna sig som vinnare.

Min favoritdag var fredagen då jag vågade mig på sightseeing helt på egen hand, och det är definitivt något jag kan rekommendera då man upplever stan på ett helt annat sätt än om man åker med en stor organiserad grupp som har fasta tider när man måste vara tillbaka vid bussen etc. Ett tips är att ha adresser på kinesiska till de ställen man vill åka till, de flesta (för att inte säga alla) taxichaufförerna jag åkte med kunde inte engelska men jag lyckades komma till rätt ställe genom att bara visa adressen. Glöm inte att få hotelladressen på kinesiska också, skulle vara rätt snopet att inte kunna ta sig tillbaka :)

Man kan såklart inte se allt som Shanghai har att erbjuda på bara en dag, men jag kände mig rätt nöjd med att ha hunnit med Yu garden, Jade Buddha templet och det ofantligt höga World Financial Center.

Prismässigt tyckte jag att taxi och lokal mat var väldigt billigt medans utländska kedjor som Starbucks var rätt dyrt, 59RMB för en drickchoklad och en kaffe kan inte riktigt jämföras med en stor middag för två för 98RMB eller fyra taxiresor av varierande längd för totalt 88RMB.

Även om det som alltid var skönt att komma hem igen efter en mycket händelserik resa ska det bli kul att åka tillbaka igen nästa år för att utforska staden mer.